Ligger på bussen o skriver. IGEN. Börjar bli en vana. Lite att göra plus att man lätt och allt som oftast ligger o funderar. Är skönt att krita ner en bokstav eller två.
Senaste matcherna av hockey har inte varit särskilt varckra o nu har vi nog lyckats spela bort de mesta av våra chanser att gå till slutspel. Ikväll blev det en skandal match borta mot Fargo.

En hatisk publik i John E Carlson Coleseum och ett borta lag som inte var beredda att spela hockeymatch.
Efter att vi fått 3 spelare utkickade i sista perioden för diverse incidenter samt att de satt 3-4 gubbar i skambåset började publiken kasta in mynt på isen. Det slutade med poliseskort till omklädningsrummet. När vi väl var dushade o redo att sticka från norra usa:s kråkstad så hade stämning lugnat sig o vi kunde rulla iväg utan problem. Börjar känna samma agg mot fargo som man alltid känt mot modo. Ett gott tecken får det väl ses som. För de bästa matcherna i timrå dressen gjordes ju alltid mot kråkorna.

Har fått höra ett par tal under säsongen som gått. Vissa riktigt inspirerande andra vet jag inte riktigt vad man ska kalla. Förvånande är ett bra ord. Här kommer en mening som dök upp under den gångna veckan av hockey.

"You got a stick for a reason.. Its a wepon. Use it. Fucking two-hand someonE"
 
Här stöter man ju som svensk på ett stort dilemma. Under hela sin uppväxt så har man fått lära sig att klubban är ett verktyg som man spelar med. Inte något som man skall hitta på dumheter med. Så här någonstans krockar ju allting, den svenska välviljan med den kanadensiska vinna till vilket pris mentaliteten. Vad skall man ta sig till? haha.

Nu får man rikta in sig på att göra en stark avslutning på säsongen så får vi se vart vi står efter det.
Kom nyss hem så ska knoppa nu. Sista raderna skrivs rinkside från sängen.

// the two sweds